Det finns många olika orsakssammanhang till knäbesvär och det kräver ibland en del biomekanisk analysförmåga för att förstå och kunna ge rätt råd och behandling. Om man koncentrerar sig på enbart själva knäleden kan man säga att problemen uppstår i regel p.g.a. ett akut trauma eller av överbelastning. Sedan kan även leden drabbas av inflammationer och diverse olika sjukdomar.

Trauman uppstår när knäet utsetts för ett stort yttre våld. Det är vanligt att skador uppstår inom idrotten när kraften i våldet övergår den normala muskelkraft som stabiliserar knäleden och leder till att knäleden tvingas ur sitt normala rörelseomfång.

En skada där knäleden sväller upp inom 20-30 minuter och/eller inte går att böja eller stöda på skall man alltid söka akut hjälp för. Ofta är det någon struktur i knä som gått sönder. Därför är det viktigt att man får en medicinsk bedömning så man vet om man kan fortsätta belasta knä eller om det är något som borde korrigeras operativt.

Vid en lindrigare skada där man fortsättningsvis kan använda knäleden och där svullnaden eventuellt uppstår under en längre tid (timmar- dygn) kan man däremot avvakta med och se hur tillståndet utvecklas. Blir det värre skall man förstås söka hjälp. I annat fall kan man behandla knä med kyla, högläge och avlastning tills besvären lättar.

Den kanske vanligaste orsaken till knäledsproblem är olika former av överbelastning. En överbelastning uppstår när belastningen på knäleden blir större än muskelsystemet klarar av. Drabbas man av överbelastningsskador bör man fråga sig varför problemet uppstått, kan jag minska belastningen på något sätt och hur förbättrar jag knäledens funktionsförmåga. Genom att själv analysera vad man sysslat med och kritiskt fundera över utrustning, frekvens och typ av belastning,  kan man kanske få en idé vad man skall göra för att motverka överbelastning. Ibland behöver man ta hjälp av någon terapeut som är duktig på biomekanik och kan analysera orsakssammanhanget.

Knäbesvär är som tidigare konstaterat ett vanligt fenomen som drabbar många av oss någon gång i livet. Generellt kan man säga att en knäsmärta som börjar utan skada och som inte föranleder feber eller andra symptom kan man lugnt avvakta med i några veckor för att se hur tillståndet utvecklas. Om besvären inte lindras eller smärtan är så pass besvärlig att man inte kan röra sig normalt är det  klokast att uppsöka läkare.

När knäet belastas för mycket eller för snabbt utsätts ledens strukturer för belastning som de inte är vana med. Detta kan ge upphov till mikrotrauman av senor och muskelfästen med en inflammation som följd. Det är mycket vanligt att kroppens muskulatur inte är tillräckligt förberedd när man påbörjar en ny sport, hobby, arbete eller aktivitet. Nya aktiviteter kräver ofta en gradvis tillvänjning. Om man t.ex. besluter sig för att börja motionera genom löpning på asfalt måste man ge kroppen en chans att anpassa sig till denna nya belastning. Likaså om man promenerar i fjällnatur. Muskulaturen måste anpassas till att gå både uppför och nedför sluttningar. Allt nytt kräver en viss tillvänjning. Sköter man den tillvänjningen löper man klart mindre risk att drabbas av överbelastningsskador.

Olika biomekaniska faktorer kan ha stor betydelse för hur känsliga vi är för att utveckla belastningsskador. Hållningsproblem eller om man är hjulbent (genu varum), kobent (genu valgum) eller har översträckta knäleder (genu recurvatum), kan ge felaktig belastning på knäleden. Plattfot och nedsjunkna fotvalv bidrar även till att knäleden roterar inåt med överbelastning på de inre strukturerna i knäleden som följd.

Begreppet inflammation används tyvärr slarvigt som ett övergripande begrepp på diffusa knäbesvär. Klassiska symptom som tyder på en äkta inflammation är rodnad, svullnad, värme och nedsatt funktionsförmåga i leden. Man kan ha inflammation i leder, men det är ganska ovanligt. Det är bra att man försöker reda ut tillståndet och fråga sig VAD som smärtar och VARFÖR det tar ont.

Svullnad är ett klassiskt tecken på inflammation, men svullnad uppstår även om det blir en blödning i samband med trauma. Även mindre skador kan leda till svullnad och är ett symptom som berättar att någonting är fel med knäledsfunktionen. Under tiden knäleden är svullen skall man undvika belastning och speciellt när belastning framkallar smärta. När man fått diagnos och eliminerat orsaken till problemet brukar svullnaden gradvis försvinna. Under tiden är det bra att försöka bibehålla cirkulationen i benen med t.ex. tåhävningar och röra på foten. Man kan också bidra till att upprätthålla en bra cirkulation i benet med en kompressionsstrumpa under tiden knäleden läks.

Ett vanligt knäbesvär hos unga kvinnor kan vara kondromalaci. Kondromalci är en uppmjukning och ibland sprickbildning av broskytan på knäskålens baksida som vetter in mot leden. Smärtan kan i initialskedet vara relativt kraftig och förvärras när man sitter länge, går i trappor eller sitter på huk. Att sitta på bio och se en film kan många gånger vara riktigt besvärligt. Likaså långa bilturer. Med åren brukar i regel symptomen avklinga och det brukar inte ge upphov till ledförslitningar. Att träna och stärka sina främre lårmuskler är den bästa behandlingsmetoden. Ibland kan man behöva ta till smärtstillande tabletter och man mår i regel bättre av att använda ett knästöd för avlastning.

När barn växer snabbt och överbelastar knäna kan lårmuskelns infästning vid knäskålen ge upphov till smärta och inflammation. Senfästet nedanför knäskålen svullnar och gör ont. Speciellt besvärligt kan det kännas vid fysisk aktivitet som innehåller hopp och sparkar. Det är inte så ovanligt att fotboll- liksom friidrottande juniorer blir bekant med denna åkomma. Det är vanligast att drabbas i en ålder av 8 – 15 år och besvären brukar försvinna spontant och kräver i regel ingen behandling, men kan kräva att man vilar en tid från sin aktivitet. Ett knästöd som stöder senan under knäskålen kan man ha nytta av – ett sk. Schlatterstöd.

En svullnad bak på knäleden beror ofta på att knäledens slemsäck har en bråckformad förändring baktill som fyllts med ledvätska. Storleken på utbuktningen kan variera. Svullnaden kan inskränka på knäledens böjförmåga, men går i regel över spontant. Om inte kan man behöva åtgärda problemet kirurgiskt.

Detta tillstånd kallas även hopparknä och kan drabba barn och unga som är fysiskt aktiva och hoppar, springer, går i trappor och cyklar. Speciellt höjdhoppare kan drabbas och därav namnet höjdhopparknä, men förekommer även hos fotbollsspelande unga. Besväret påminner mycket om Schlatters sjukdom med smärtan förlagd nedanför knäskålen.

Tonåringar kan drabbas av en sjukdom där en bit brosk lossnar från broskytan. Orsaken är okänd, men är vanligast i puberteten. Små överbelastningsskador av knäleden kan vara en delorsak. Hos yngre personer läker tillståndet oftast ut, men om man är i senpuberteten kan den lösa benbiten börja förflytta sig i leden och ibland hamna i kläm vilket gör att knäleden låser sig. Då kan det bli aktuellt att plocka bort den lösa benbiten med en titthålsoperation.

Knäskålen kan även gå ur led och hamna på utsidan av knäleden om man slår i knäskålen kraftigt eller vrider sitt knä hastigt. Det brukar ta ordentligt ont och skadar i regel ledkapseln. Knäskålen hittar oftast tillbaka när man rätar ut sitt ben om smärtan tillåter det, men svullnaden och belastningssmärtan brukar hålla i sig någon vecka efteråt. Har man haft en knäskål ur led är det viktigt att man stärker upp de stabiliserande muskelgrupperna kring knäleden för att motverka risken för återfall. Ett knästöd som hindrar knäskålen att glida ur sitt läge är också viktigt att använda under rehabiliteringen. Om knäskålen börjar hoppa ur sitt läge ofta kan man behöva en operation där man förkortar senorna kring knäskålen för att förhindra överrörligheten.

Vid trauma mot knäleden kan de olika strukturerna skadas i form av översträckningar och brott. De vanligaste strukturerna som kan skadas är meniskerna, sidoledbanden och korsbanden. Knäskålen kan hoppa ur sitt läge och brosket inuti knäleden kan även skadas. Skador som angriper inre strukturer i knäleden kan ge upphov till blödning inne i leden. Då sväller knäleden upp i regel ganska snabbt efter traumat och då kan man behöva punktera knäleden och suga ut blodet, vilket minskar trycket i knäleden och lindrar smärtan så att man kan röra på knä igen. Beroende på hur stabiliteten i knäleden är påverkad avgör läkaren om det blir gipsbehandling eller om man kan åtgärda skadan operativt (oftast med titthålsoperation).

Meniskskador uppkommer oftast då knäleden är böjd och samtidigt vrids kraftigt. Symptomen är långvarig svullnad och knäsmärta. Knäleden kan även låsa sig och kan knaka smärtsamt. Man kan ha en känsla av att det är någonting i kläm i leden.

Sidoligamenten (collateralligamenten) kan även översträckas och gå av när knäleden vrids utåt. Olika stabila knästöd med gångjärnsfunktion används vid behandling av dylika besvär. Ibland behövs även operation och gipsbehandling.

Vi lever allt längre och belastar även knäna under en allt längre tid. Detta ger upphov till ökad risk att utveckla ledslitage eller sk. Ledarthros. Ledbrosket slits i takt med användning och tittar man på personer över 50 år har nästan alla någon grad av förslitning i ledbrosket. Trots att man har ledslitage är det många som inte har några besvär eller symptom. För att bibehålla en god rörelsefunktion en arthros angripen knäled är det viktigt att fortsättningsvis hålla sig igång och träna sin muskelstyrka, rörlighet, koordination och balans. Ett elastiskt knästöd kan avlasta och bidra med att upprätthålla rörligheten och förmågan att belasta knäleden.

Vid svårare arthros när knäleden låser sig och det blir smärtsamt att röra sig och gå kan man behöva konsultera en ortoped för bedömning. En titthålsoperation kan ge en bra bild hur svårt knäleden är arthrosangripen och hjälper även till i beslutet om man eventuellt behöver ersätta knäleden med en konstgjord knäled.